Höst

Vackert. Gulnande blad klänger sig fast i grenverket. Mossan är fuktig och man går inte längre barfota i gräset. Sommarn var som livet sjäv.. ömsom vin och ömsom vatten. Sist jag skrev blomstrade det så smått i vårt lilla trädgårdparadis. Där har vi njutit bland kobea och kristikorsblommor. Sett minigurkorna klänga och flänga och blomma med små små gula blommor och aldrig trodde jag det skulle bli någon frukt där inte. Men så plötsligt hängde små sötingar bland bladen. Ca två centimeter med vacker randning.Kalebassen däremot växte som en tonåring och ringlade ut sig genom takluckan och försvann i fjärran. Men två säger två rejäla frukter satte den och jag hade måttbandet till hands och mätte som den värste tävlingsodlare. Mina tre "Plättar i luften" pockade på min uppmärksamhet varje dag. Blev nedhissade i en spann vatten och man hörde hur de "sörplade" i sig av det våta. Ett stort och pampigt ex. av Ricin tronar däremot ute i det fri. Giftig som synden. Omnämnd i Agatha Cristies deckare, men vacker som dröm. Sens moral: Bak allt vackert lurar fan i busken, men så är det tack och lov inte alltid.

 

 

Varför jag inte skrivit under sommaren? Jo en liten fuling hade tagit sig in i min dator och hela historien fick omformateras och inte var han proffs som knåpade bland mitt allra heligast. Nu var det inte någon av de närmast sörjande utan en som påstod sig kunna. Lösenord försvann, både från min hjärna och datorn och är man inte dataexpert så sitter man där och tyckter livet var väldigt enkelt att leva förr i tiden. Nu säger Ni säkert: Be om ett nytt lösenord så är allt kirrat. Icke! sa Nicke. När inte e-posten funkar är det kört. Men nu funkar allt och man känner sig HEL igen.