Hallo everybody! 
Tänk att vi har så många språk här i världen! Svåra sådana med underlig grammatik och stavning.
Såg på statisktiken att jag har läsare från Venezuela, så långt bort. Lite spännande faktiskt Säkert någon svensk som knåpar fram svenska bloggar för att läsa sitt modersmål. Och inte har man nåt nytt att komma med från gamla Svedala.. Allt finns på internet och Google. Hade jag nu vetat var vederbörande kom ifrån kunde jag väl alltid luskat fram lite byskvaller som ingen vågat lägga ut på skärmen, men inte ens det är mej förunnat. Skulle bli jätteglad om någon hörde av sig.
Tänk Er själv: Man öppnar datorn och har fått brev på skärmen från Afrikas djupa djungel där lejonen ryter om natten, där exotiska apor skriar i tystnaden och där det är överlevnadskonstnären som överlever. Frågan är bara om det går att skicka e-mail från bushen??

Nej här hemma händer inget precis, om man nu bortser från det vanliga käbblet om skatter och jämställdhet och dyr malen färs och jag vet inte allt. Så hittar man en liten bortkollrad artikel
om vår vackra natur och en bländande skön solnedgång. Förstår inte, att folk har så svårt att se det vackra. Nej allt elände och olyckor och bedrövligheter lägges på våra axlar. I gamla goda tiden var det bara byns invånare som gnabbades. Nu är det hela världen.

Varför kan inte folk låtsas att livet är en stor fest. En sån där, där folk är glada, skämtsamma och trevliga. Nej livet ska va rena begravningsstämningen.
Skulle man tjoa till det litegrand i ren glädje så tror folk att man stärkt sig.
Häromdagen skulle jag hålla ett litet anförande och hade naturligtvis stajlat till mig mer än vanligt.
Fönat, kammat och spayat Ni vet. Så kommer jag dit och omedelbart kommer en herre fram och purrar till mej. Nästan! Micken vid örat och sladdar lite överallt. Sen skulle jag ha en dosa i fickan
och tänk om det varit hål i den. Oj oj!
Och nu faller både löven och börsen. Nej jag skojar inte med "fader vår", jag menade verkligen björkens löv och de rikas lekstuga. Men som några säger om hissen: Den kommer upp igen, men tradare vill ju gärna utnyttja topparna.
Till alla Er läsare som är ute i världen: Sverige är bedårande vackert nu i oktober med sitt guld i trädtopparna.
Ha det gott, var Ni nu än befinner Er och tänk på att någon väntar på ett brev.
Alva
 

Väl-ja

I morgon är det dags. Valvåndan är snart över. Ivriga representanter för alla partier försöker få oss att rösta på just dem. Vad tror De? Att vi är några hoppjerkor av icke ringa storlek. Nej! Jag har länge vetat vilket parti som får min röst. Vilket??? Never. Det är min ensak. Nåt som bara är mitt. Lite spännande faktiskt. Där kan ni gå och spekulera. Fast det är av ringa intresse egentligen.
Men för många är det svårt. Lite bra här och lite bra där i de olika partierna.
Skulle kanske kastat klave och krona. Haha!  Hörde för en del år sedan en dam som utan att tänka till sa:Jag hör till DET partiet utan att fundera om det var bra för henne i denna stund. Kanske inte vi är mogna att fatta sådana beslut. Får kanske sätta till en utredning eller en forskningsgrupp. Gynnar arbetslösheten. Oj så bra.
Har aldrig förstått det där med att det inte finns jobb. Vår lilla promenadstig är snart övervuxen av ogräs. Gångtunneln är nerkletad. Nej det är inget slumkvarter vi bor i men var ska det sluta. säger de grå tinningarnas bärare. Förr i tiden......o.s.v.

Kanske grånar mitt hår än mer i natt i takt med partiledarnas.
Vi får väl se, sa den blinda kråkan.
På måndag vet vi!!!

Höstens skönhet!

HÖST stod det skrivet så diskret på dörren.
Jag öppnar...tassar in, in i skönheten så försiktigt.
Några enstaka björklöv ligger spridda på mattan.
Morgondaggen blänker silvervit och glasig.
Tar av mig skorna och känner stråna kittla min fot.
Ser något svart som bryter av i buskaget.
Svulstiga björnbär. Massor!
Och där, nej titta så många plommon.
Måste smaka. Delar. ??? Och där finns inneboende. Oj!
Någon liten insekt har lagt ett ägg i den förföriska blomman,
som blev barnkammare för en mask som ska bli....
kretsgång.
Humlen klänger ivrigt och självsäkert.
Överallt om den får lov. Vackra klasar, nästan som kokonger.
Utvecklas till långa hängen.
Öl rinner inte i min strupe men humle gav mig syner och minnen
Pelargonierna ser ut att vara på väg till pensionen,
men daliorna däremot prålar skönhet.
Äpplena, däremot, känner sig ensamma
 på det skraltiga trädet.
Så skymtar jag hallonbuskarna,
som lovar god skörd och har vett att
hålla maskarna ifrån sig.
Höstanemonen... prinsessan
den rosa..den väna.
Nej nu glömde jag den
rubusta, den tåliga den hemvävda,
Den som fått ett så vackert namn:
Kärleksörten!
Kanske ska den symbolisera den fina kärleken
Den som ska blomma många säsonger.

Tror jag nyper en och sätter i vas
Passar bra på nattduksbordet i sovrummet.

Inte på mitt eget.
På någons.
 

Värmeböljan

 

---

---

Hej glada läsare!

Hur har Ni det med vädersnacket. Det har liksom kommit av sig. Ingen blåst att gnälla över, inga regnskurar som fördärvar frisyren och sabbar grillningen . Riktigt tråkigt skulle jag vilja säga.
Nej det är ljuvliga kvällar, heta dagar och goa mornar.
Och växligheten frodas. Om den får konstgjort regn, får man kanske tillägga. Bönderna har det inte lätt i dessa tider. Där räcker det minsann inte att skvätta med 4-liters kannan. Med gödning i.
I år har jag burit, kånkat och älskat mina alster till bristningsgränsen. Växthuset är tömt och i stället är terassen överhopad med grannlåter.
Vet Ni i fjol hade jag en Diphladenia som jag övervintrade och Ni kan inte ana vad den blommar i år. Fast den får övernatta under tak för man vet aldrig.
Vilken natt som helst kan Tor ta en runda med vattenspannen och då är härligheten ett minne blott.
Åskskurar är inte att leka med, även om få,idag har halmtak.
Visst minns man från fornstora dar. Väckt blev man. Placerad på en stol i köket. Redo att rusa ut om hanen kom lös. Nu menar jag inte tuppen utan den fruktade elden.
Där satt vi runt moder vår som hade handväskan i knät och det påstås att sparbanksboken låg väl förpackad i den. Far, däremot, gick ut vid vägen och njöt av "skådespelet" men var säkert i högsta beredskap att snabbt få ut djuren om det small i gaveln.
Nu hände tack och lov aldrig detta men det är andra starka minnen som ligger väl förborgade i mitt inre. Som t.ex när något stort djur låg dött på morgonen. Det var nämligen så att djuren fick komma ut på grönbete under sommaren. Skönt för dem, men de förstod inte sitt eget bästa. De åt magarna fulla och på natten kunde det hända att allt det goda jäste och det stackars djuret gick en plågsam död till mötes.
Eller dom små kycklingarna. Herre Gud, vad söta dom var. Hundra stycken hämtades från kläckeriet och de var en dag gamla. Gula och gulliga och pep gjorde de.Däribland var kanske en katt i blan nd hermelinerna som skulle bli en stor mallig tupp, som jag gärna retades med.
Eller de små kalvarna som..........
Nej det tar vi en annan gång, när solen gått i moln och temperaturen är normal.
Nu väntar många törstiga krukor och det är ett stort ansvar att handskas med levande varelser.
Snacka om att vara betydelsefull. Fast lönen är gigantisk. och GLÄDJEN inte att förringa.
Sköt om Er och drick, drick drick...........vatten naturligtvis, med lite salt och en nypa socker.

Vi hörs!
Alva 



.

Come back

Hej alla läsare!
Ibland står både tiden och pennan still. "Time out" heter det på politikerspråk. Hur som helst, jag är varken politiker eller diggare av sådana. Sabbatsår kan man kalla det kanske.
Nu känner jag mig redo att språka lite om ditten och datten.
Sommaren steker fläsk och faktorn bör ligga runt 30. Feta(på skinnet) bruna och granna är soldiggarna. Ingen yngre behöver riskera hudcancer, till skillnad från den äldre generationen som inte visste att solen var farlig. Tänk så mycket mer våra ungdomar vet idag. Och ändå får de inte jobb!!!
Visst är det synd om dem. Hur det har kunnat bli så här??? Inte så konstigt egentligen. Maskinerna gör jobbet. Brukar skylla på alla ingenjörer (Har tre stycken runt benen, dom två iaf när dom var små.)
Tänk Er själv, förr lastades och bars och kånkades för hand och ryggar slet sönder och händer blev valkiga. Nu kommer en skopa och vips är det gjort.
Det är väl bra att folk slipper slita som djur, men det är så underligt att problemen flyger upp i hjärnsubstansen och folk blir olyckliga och deppiga och behöver gå i terapi.
Har alltid varit lite nyfiken på det där att gå till en sådan. Fast dom bara ställer banala frågor (har hört på TV) som man ska ge svar på. Så ältar dom kanske barndomen och äkta hälften och vänder ut och in på en, precis som jag gör med nattlinnet på morronen. För det där att ta avigan utåt bådar en dålig dag, och ännu värre en dålig natt.
Nu menade jag inte något ekivogt utan en sömnlös natt. Den ger utrymme för så mycket tankar. Och ju mer man tänker dessto vaknare blir man och stänger av väckaren minuten innan den skulle ringt. Sedan går man på öronen hela dagen och är inte alls trevlig.

En väninna till mej gav ett tips om att ta ett glas rödvin på sängkanten och man är inte sämre än man kan pröva, så där satt jag med kristallen och porlet och hade inte alls några betänkligheter. Och inte smög jag med det, som man har hört att somliga gör. Nej jag klunkade på medicinen och sen sov jag som en stock och hade underbara drömmar. Hjärtläkaren i stan ordinerade hela auditoriet ett glas. Men bara ETT. Inga problem! Har man en sömnlös natt och en aktiv dag bakom sig, så somnar man redan efter första klunken.
Fast sen började jag räkna på hur mycket sånt nöje blir på ett år. Hör och häpna! Det skulle bli ca sjuttio liter eller tjugofyra boxar. Tror jag tar kamomillte istället. Fast gott var det, och sov gott gjorde jag. Nåja, nu är det absolut ingenting jag propagerar för, så håll Er till vanligt te eller nåt annat gott Ni har till hands Hihi.
Ha det bra och var snälla mot Er själv och Er omgivning.
Vi hörAlva