Häromdagen grät himlen krokodiltårar, men i dag är det min tur. Nej nu har inte hela världen ramlat över mej, men näst intill. En liten oförarglig nerv i ryggen är ute på semester. M.a.o. den sitter inte där den ska. Lätt att skoja om när man sitter käpprak och blickstilla. Men skulle man behöva vrida sig det minsta ( och det behöver man ju) så slår plågoanden till. Kommer liksom i kläm och skickar outhärdliga smärtor upp under frisyren. Man är INTE oberörd. Jag lovar!! Man får tusen rynkor i facet och är tacksam att man inte har några pressfotografer i närheten. Ibland är det förträffligt att inte vara kändis. Kunna stånka och halta och tycka synd om sig och allt möjligt. Tänk vilka pangbilder om T.ex. Silvia hade haft ryggskott och förvridit hela sitt släta ansikte. Klick klick! Nästa dag, stora rubriker. Bild och text: Silvias senaste ansiktsoperation misslyckades. Nej, det där var fult skojat om vår Drottning. Förlåt! Någon sa en gång att sjuka mmänniskor är elaka. Kunde själv försökt vara trevlig!!!!! Never! På tal om skott, så låter blomsterskott mycket trevligare och i dag ska vi träffas några stycken och byta sticklingar. Låter rätt mysigt egentligen och jag kommer osökt in på det där med mina och andras och hans och hennes ungar. Folk är på god väg att byta ungar som vi byter sticklingar så glöm det där med släktforskning i framtiden. Snart blir det svårt att reda ut släktbegreppen, även om vi har DNA och allt annat klurigt. Säkert hittar forskare på en bättre och säkrare metod att kunna härleda vem vi är egentligen. Läste häromdagen en liten fin solskenshistoria om en kvinna här i Sverige som tack vare att hon var blodgivare hittades och var lämplig donator av benmärg till en sjuk kvinna, som blev helt frisk. Deras DNA var visst densamma nu men vad bryr man sig om det, när man ser livet rinna bort. Ni vet det där halmstråt. Tack alla duktiga forskare att Ni räddar liv. Räddade liv gjorde även den tuffaste killen i stan för ett antal år sedan, när någon råkade se honom hoppa av cykeln, lyfta bort daggmasken från körbanan och cykla vidare. Sånt kallar jag att verka i det tysta. Det lär finnas ett känt ordstäv av en stor industimagnat: "Att verka utan att synas" Stavar jag själv verkar med ä så blir det mitt i prick för min del just nu. Ryggvärk har väl alltid mötts med viss "undran" Det verkar värka hela dagen så det är bara att bita ihop och låtsas som det inte värker. Var rädd om Er rygg!!! Ni har bara en! Alva

Himlen har gråtit hela natten och jag kan inte trösta den. Solen skäms och gömmer sig bland molnen. Inte hjälper det vad jag vill. Nog för att mina blommor gosar under glastak, men ändå!! Man blir liksom lite gladare om solen gassar. Häromdagen då vi gjorde en sjöresa söderpå låg dimman tät över vattnet och jag trodde. Nu kommer värmen! Men tji fick jag. Dessto mer hett om öronen hade vissa uniformerade män i TV-rutan igår. Flera program kommer att sändas om Malmöpolisen. Nu lyssnade jag väl inte med "stora öron" men tog i alla fall in, när en civilklädd polis berättade om sin rädsla vid vissa tillfällen. Tyckte det var starkt gjort. Kanske glömmer folk i gemen bort att bakom "masken" finns en make, en son, en pappa. Med kanske en liten parvel där hemma som inte vet om han får se sin pappa komma hem igen. Fast alla yrken är ju förenade med vissa risker, men alla behöver inte utsätta sig för att få en gatsten i nian. För att återgå till sjöresan, där jag iakttog viss inhandling av diverse glädjeframbringande drycker undrar man i sitt stilla sinne om inte folk äter utan bara intar flytande föda. För inte är det väl så att de är mellanhänder. Visst har man hört att både det ena och andra försiggår. Men som alltid är det på oss själva det beror, om vi ska ramla dit. Värst är det ju om ungdomar blir övertalade att prova på.Överallt lurar fäller och överallt gäller det att veta vad som är bäst för en själv och ens kassa. All tjusig reklam kan också vara ödesdiger. Brevlådan är nära att sprängas när affärsmän lockar med allehanda sommargrejor. Och alla har vi våra svagheter. Igår föll jag dit igen. Pladask i blomsterlådan på Maxi. Vita små söta Margeriter. Sex stycken för några tior och vips blev de mina.

Men som sagt. Blommor gläder så många så det är förlåtligt. Vad vore en trädgård utan en blomma?? Eller ett vardagsrum? De få gångerna man släpar ut allt på altanen, ser man verkligen vad de gröna liven betyder. Ett kalt sterilt rum. Nej, där kan de finaste disignade möbler dra något gammalt över sig. Livs levande ska det va!! Ja, nu menade jag inte att möblerna skulle vara levande. Vad gör man då en regnig dag? En duktig husmor (gud va det låter präktigt) bakar och fyller frysen, stryker och lagar, syr i knappar och donar. Men här sitter jag. Frysen gapar tom och kanske skulle man tysta den med en rulltårta. Bra att ha! Gäster på fredag! Men nog är det allra godast med helt nybakad. Nästan ljummen. Med jordgubbssylt och vispgrädde. Kolesterolen?? Jaja! Alla frestelser är till för att falla för. Det gäller bara att inte springa på för många. Så därför struntar jag i att baka idag för då är den säkert uppäten till på fredag. Mums på Er och ha det gott! Alva

Den blomstertid nu kommer

Alla mina förväntningar grusades. Inga penseer!!! Jo det fanns, men de var ganska utgallrade och i alla regnbågens färger. Men det vimlade av en massa andra frestelser och är man svag i blomstersjälen, faller man som en kägla. I stället för penseer blev det Bon Fire. En liten ynklig begoniaplanta som inte tycks vara värd sitt pris. MEN med stor kruka och ny jord och fin näring växer denna till sig under sommaren och diametern blir ungefär En METER.Har haft den flera år så den är pålitlig. Blir i regel utnämnd till trädgårdens stolthet. Sen kunde jag naturligtvis inte motstå en vit stor Prästkrage på stam. Åtskilliga säckar god jord kommer att inhandlas och sen börjar omplanteringen. En liten oansenlig tomatplanta á tjugofem kronor slank också ner i korgen. En körsbärstomat. Säkert lite vanskligt men man måste ju försöka. Den sorten ska nypas och att nypa är terapi. Nu menar jag nypa tjuvskott och inget annat. Är fortfarande lite orolig för nattkylan.Den goa vårvärmen vill inte riktigt infinna sig. Men tittar bara solen fram emellanåt så rusar kvicksilvret i höjden och visar ända upp mot 35-40 grader. Då är det gott att ta kaffekoppen och en god kaka och njuta värmen. Men framåt sommaren när allt är grönt och lummigt känns det som man satt i Edens lustgård, trots att det finns de som fnyser åt vårt blomsterhus. Nu har man fått så många bast under lockarna att man struntar i vad förstsigpåare säger och det känns oerhört skönt. Men ögnar man i villatidningar och sådana, ser man alltmer folk som gör sitt växthus till vardagsrum och det som skiljer vårt enkla växthus mot de flödiga uterummen är TAKET. I vårt lilla krypin kan vi skåda himmeln över oss och det är underbart att kunna se högt högt. Det Ni!! De vita klockrankorna har jag inte fått tag i än, men å andra sidan växer de så in i norden att det knakar, så det är säkert tids nog. Hallonplantorna har kravlat sig upp och de sköter sig helt själv. Men det blir inte förrän till hösten man kan mumsa sådana. Gräslöken däremot står emot både vinter och kallt så det är bara att nypa där också när andan faller på. Sallad har vi alltid. Späda fina blad att lägga på smörgåsen. Helt ekologiskt odlade. Nackdelen är att de så lätt går upp i frö. Jaja, de vill som alla levande varelser föröka sig. I rabatterna väntar jag på hortensiorna och andra perenner. Toppen! Utan krus kommer de troget varje år. Daliorna måste man dessvärre gräva upp varje år och förvara frostfritt. Jordtemperaturen ska vara ganska hög innan man petar ner dem. En begonia jag har haft i säkert mer än trettio år är Herrestdsbegonian. Ett arvegods, varför dom ompysslas extra noga av min käre make som förövrigt står för det mesta av trädgårdsarbetet. Sen njuter vi tillsammans. I väntan på sol och värme önskar jag Er en fin söndag och kommande vecka. Alva

Pensé- tanke

I går hade jag möjligheten att få lyssna till Joakim Bäckström igen. Tillsammans med Marianne Mörk blev det ett fint framträdande, där Marianne som vanligt tog fram sin okuvliga humor och roade åhörarna. Samtidigt manade hon oss att "hålla hårt" i Joakim. Duktiga sångare har ju en tendens att bli sedda och hörda av mer än svenskar. Nåja, trollflöjten väntar. Någon svensk som uppmärksammades i veckan på hög nivå var vår Raoul Wallenberg, som räddade många människor från krigets fasor. I Amerika uppmärksammades hans födelsedag ända upp på presidentnivå. Tänk vad vi svenskar är rädda för att fira någon hjälte, om man nu bortser från Karl den tolfte. Vad gott han nu gjorde för mänskligheten kan ju de lärde tvista. Han drog männen ut i krig, lät kvinnor och barn klara sig så gott det nu gick och använde landets pengar till att kriga. Nej någon Karl den tolftebakelse blir det inte för min del! För att övergå till något mera jordnära kan jag berätta att jag inhandlat tre stora fina kristikorsblommor. Vecklar ut rankorna och låter dem klättra i växthuset. De blommar garanterat hela sommaren och kräver bara god jord, vatten och lite gödning. Penseerna har en given plats i mitt hjärt, men det ska vara enfärgade. Inget bladderi för mej inte, och absolut inga gula. Nej en varm blå nyans ska det vara och inget mer. Nypa nypa nypa, så håller de länge. Fast till midsommar frestas jag att byta ut dem till pelargonier. Svenskt svenskt!! Varmt röda pelargonier i lådorna. Egentligen blir det fint om man blandar med lite små vita pysslingkrasse. Men nu ska jag först inhandla penseerna och plantera dem. Man vill så mycket. Springa runt och vattna och plocka och nypa. Terapi för den stressade nutidsmänniskan. Makens citronplantor är gröna och välmående och jag tror jag ska lägga beslag på en av dem och driva den i växthuset. Antagligen tar det en halv livstid att få den att sätta frukt, men den är faktiskt vacker som bladväxt också. Och nya trädgårdsmöbler står på önskelistan. Svarta är inne. Underhållsfria och lätta att stapla vid vinterförvaring. Ljuva sommar! Skynda och kom! Vi längtar! Alva

Fritiof Nilsson Piraten

Sigge Cederlund, estradör och underhållare, men även grundare av Piratensällskapet. Född på tidigt trettital och stor vän av denne skånske författare. Hörde honom i går kåsera, berätta och framför allt immitera Piraten, men även Sten Broman. Alla minns vi väl dennes gester och "Mitt på pricken" komentarer. Första gången jag själv såg Fritiof i TV var i Bialitt, där jag förstod att inspelningen hade blivit en aning dramatisk då Fritiof inte höll sig till "spelreglerna" Många var de roliga historier vi fick ta del av. Både från hans skoltid och advokattid, för att inte tala om när Fritiof skulle införskaffa sitt körkort. Som kanske tur var, lär han aldrig ha behövt använda något dyligt. Men han har genom sina många böcker glatt och roat människor och de flesta av oss har väl också sett filmatiseringarna. Han hade en humor som är få förunnat. Såg det roliga i komiska situationer och skarvade stundtals riktigt ordentligt. Så var ju fallet med hans sjömanshistorier som renderade honom tilltalsnamnet Piraten. Men hans vistelser till havs lär inte ha varit något vidlyftigt. Så var Friotiof. En stor höna av liten fjäder! Alltid tillreds med penna och papper och enligt Sigge Cederlund lär det finnas hundra och åter hundratals lappar bevarade. Nedskrivna av Fritiof i stundens hetta. Då han ofta iakttog lyssnaren, hur denne reagerade på en "rolig historia" För visst gick han utanför sanningens gränser, men på ett härligt och varmt sätt. Blev aldrig plump även om det skojades vilt med båda präster och herrefolk. Många av hans "personer" är hämtade från hans egen trakt, varför kanske inte besöken där blev så talrika. Vi kommer väl för alltid att förknippa Fritiof med Kivik, där han förövrigt står staty. På Ravlunda kyrkogård vilar denne man under en enkel gravsten som han själv designade. Skriften är välkänd av alla hans läsare: HÄR VILAR..... Och nu väntar vi med spänning på tidskriften från Piratensällskapet, eftersom vi blev medlemmar i går. Har redan de flesta av hans böcker. Dock inte förstaupplagan men ändå med några år på nacken. MEN som alltid är det inte åren utan innehållet som är det allra mest intressanta. Inte minst när det gäller Piraten. Tack Sigge! För en härlig kväll!

Lyssnade på TV i morse. Norsk sändning. En mycket speciell dag för alla norrmän och för oss övriga också. Sår som aldrig läker rivs upp än mer. Orden: Att förlåta, kan jag inte få över mina läppar. Känner en tjock klump i halsen när jag ser honom sitta, lugn samlad och oberörd. Välklädd! Någon har lagat hans mat... någon har tvättat hans skjortor. Vågar jag säga att jag nästan kräks. Det kunde varit någon av de mina, som fallit offer. För att övergå till något helt annat: Vårvindarna rufsade om mitt hår på min cykeltur i dag. Slank in om och köpte en fräsig scarfs. Orange ligger vackert mot det svarta. Jag har svårt att släppa den färgen. Känner inte alls sorgsenhet med svart, nej jag tycker den är snygg och piffar man då upp den med en färgklick så blir det fint. Ska putsa upp mina vinterstövlar och lägga dem i ide tillsammans med vantarna. Vinterhalsdukarna röner samma öde och man säger liksom Bye, bye till den mörka årstiden. Plockar fram de vita plaggen. Dom som får en att känna sommaren i hjärtat. Affärerna frestar och matchar. Kollade ett par lila halvlånga byxor. Haha!! Sista försöket! Med lila. Hänger tillbaka dem igen. Försöker bättra på solbrännan eller rättare sagt: Försöka skaffa sig en. Man ser betydligt friskare ut med lite färg i ansiktet. Nu finns det ju solarium, men har börjat bli lite försiktig. Fast jämnt och fint brun blir man, det måste jag hålla med om. Men är det värt priset, man kanske får betala? Hörde just idag om ett hälsopreparat som sålts i åratal, och även av apoteket, att det hade blivit indraget. Varför??? Personalen visste inte. Man kan ju undra!! Hur mycket har egentligen våra "experter" koll på. Ibland får jag känslan att vi är lite av försökskaniner. Men det har kanske alltid varit så. Nya rön...nya framsteg...och vi människor tror på vetenskapen. Kanske har vi inget val. Det enda vi kan göra är att sprida ut gracerna, eller med andra ord, ha det där ordet LAGOM för ögonen. Lagom sol, lagom mat, lagom starkt, L A G O M. Då får man i sej lagom stora doser av allt, både gott och ont. Jäkta lagom och ha det jättebra! Alva

Så hände det. Det som inte får hända i ett modernt samhälle. Strömavbrott!! Mitt i natten, när man tror att hela Sverige ska stå stilla, men så är det långt ifrån. Läste på FB att reservaggregaten på stans sjukhus kopplades in omgående(får man hoppas). Men den där lilla stunden när allt blir mörkt. Kanske stora folksamlingar på järnvägsstationer eller väntsalar på flygplatser. Hu. Virrvarr och gänsen till panik. Sårbara! Det är det vi är. Vi har ett toppenmodernt samhälle. Om vi får ström!! Om inte är vi till råttorna. I hur många eluppvärmda stugor finns resurser att hålla värmen och få varm föda och framför allt ljus? I hur många hem finns det en plan för detta? Välfyllda batterier i ficklampor och tändstickor och ljus på bestämd plats!?. Men många av oss lever med den där tron: Det händer andra och inte oss. Själv var jag för många år sedan på ett större varuhus med egna och andras barn och fikade, när helt plötsligt det blev becksvart. Och det dröjde en god stund innan personalen öppnade dörrarna "för hand". Utanför rådde smällkall vinter och väl hemkomna samlades vi i köket, brände alla ljusstumpar vi kunde frambringa. Kylan började tränga in till oss och det var när far i huset kravlade sig upp på vinden för att hämta ner ett spritkök (som vi brukade använda på sommarutflykter) som strömmen återvände. Det kändes som en stor lyx att få tända upp. Få känna värmen sprida sig. Några timmar kanske och sen tar vi allt för givet igen. En plats det inte togs för givet, att allt skulle fixas var på en exklusiv atlantångare för exakt hundra år sedan i dag. Jag vågar inte ens en gång försöka tänka mig hur fruktansvärt detta måste vara. Mitt ute på stora havet, ett isberg som skär upp långsidan. Slagsida! Förvirring! Strömavbrott! och en kamp på liv och död. Det har facinerat en hel värld i hundra år. Skrivits spaltmetrar och gjorts tusentals intervjuer och filmatiserats. Miljoner och åter miljoner dollar har lagt på att FÖRSÖKA återge denna katastrof och jag tror inte att jag överdriver om jag säger. De kommer aldrig att lyckas. Endast de som var med kan veta. Såg en variant av filmen där två förälskade står i fören, eller var det aktern, och kramas till slutet. För mej var det en alltför romantisk scen. Kan något sådant hända i dag? Never! säger de flesta. Men jag undrar. Vad hände på farvattnen utanför Åland??. I modern tid! Nu vill jag naturligtvis inte låta som en domedagsprofet. Men en liten ficklampa på mitt nattduksbord tror jag jag ska inhandla med fulladdat batteri så jag kan ta mig fram till telefonen och kolla om den funkar????? En varm go KRAM från våra elelement så länge de behagar funka. Alva

I morse var det en underbar morgon. Både solen och jag vaknade på rätt sida. Kände bläcket bränna i pennan och minnena porlade upp. Härliga minnen som nedtecknades när vi var i Spanien för några år sedan. Skrev dagbok varje kväll. Så när jag finner dagarna regninga, timmarna grå och inspirationen lyser med sin frånvaro, så finns de där. Och vips flyger tanken hundratals mil söderut. O, där ligger ju Medelhavet med sina milslånga stränder där vågorna sköljer upp havets frukter, och jag undrar vart det slets loss. Kanske längs de afrikanska stränderna. kanske från någon båt som just passerat grekiska öar? Och där! Där skymtar pinjeskogen med sin exotiska flora. Med aloe eller var det kanske agave, som sträckte sin majestätiska blomställning mot skyarna, för att sedan vissna ner och dö. Och tyst! Visst var det chikaderna jag hörde i natten. Den sammetslena natten, som rymmer så många ljud. Och där! På altanen klirrande vinglas och skratt i mörkret.Vill sitta så här hela natten. Bara njuta alla livets frukter. Men i morgon är det marknad och man insuper alla dofter från frukt och grönsaker, från läderväskor och skor. Man försöker praktisera vinterns spåkstudier men med dåligt resultat. Una bolsa! Por favour, lyckas man få över sina läppar och man slipper bära varorna i famnen, på sin väg hem från La Mata. Kvällspromenaden till Basuran. Hör "knäcket" under skorna när kackerlackerna decimeras allt medan palmerna avtecknar sig mot sommarhimlen. Man åker söderut till Catagena. Staden som rymmer tusenåriga klenoder, däribland amfiteater. Gammal fin arkitektur blandas med det moderna. Gatlyktor som får en att storkna, statyer på en parkbänk eller till och med mitt i gatan. Hamnen väl inbäddad bland bergen. En befästningsstad, som sett generation efter generation passera revy. Man blir lite andäktig. Vi tar vägen över Torrevesja med sin imponerande strandpromenad och slinker in om på Mas Amigos och bläddrar i svenska tidningar, fikar kaffe med nybakade kanelsnäckor. Man är väldigt mycket svensk. Men man vill insupa den spanska atmosfären på väg upp i bergen. Svalkar strupen på vinprovning, skymtar citronlundar och dito palmer. Så letar vi oss ner mot Guadamar och får se en samling sköldpaddor i stadsparken, matar den ensamme och magre hunden som lägger sig vid våra fötter som ett tack för den lilla brödbit vi hade att bjuda. Vi packar ryggsäcken full med minnen och är enormt tacksam att de inte väger lika tungt på flygplatsvågen som dom gör för oss. Någon har sagt att "Minnen är lätt att bära" Ja, det tycker jag också om dom är så här fina. Alva

Det slog mej precis att människor  ibland säger: Vi har ingenting gemensamt. Jag säger bara: JASSÅ??
Var Du än tittar har Du de mest fantastiska saker som förenar. Solen och månen! Var man än befinner sig på jordekulan, så är det samma gula face som lyser på oss. Samma stjärnor på himlavalvet och samma luft vi andas. Det är bara det att sen kryddar vi människorna med en aldrig sinande ström av adjektiv. Solen bländar, steker, bränner och skrattar genom smutsiga fönster och bleker gardiner.
Vad gör då månen?  Den bara förför och bländar. Luften däremot kan vara mycket: Kvalmig och kylig och innestängd och skogsdoftande. När jag har vänner som reser långt bort, brukar jag tänka, att vi ser samma sol och det känns med ens, som dom redan stod i farstun.


Nu menade jag inte precis alla påskkäringar som ger sig åstad till Blåkulla på nya moderna "kvastar" Inga gamla avlagda sopskaft här inte. Nej nu har dom fina aerodynamiskt utformade så det ska gå i reafart.
Med bekväm sadel och gärna med passagerarsäte. Ja tiden är ur led. Har förresten aldrig hört nån käring komma tillbaka???


Nej det ska jag säga: blir jag kallad kärring så sticker jag också och lovar att inte infinna mig igen. Så det så!


Påsken är ett faktum. Hönsen har lagt på ett extra kol och tupparna får väl gå till sjukstugan efter påsk.


Nu är det ingen risk man får en nykläckt gultuss på tallriken när man knäcker ägget.  Nej skulle tro att tupparna är portade.


Det var annat förr när pullorna gick på gårdsplanen och pickade. Smet in i en halmbal och krystade av sig ett ägg. Då gällde det för bondmoran att gå runt med förklädet kupat och plocka dagens skörd. Hittade hon inte alla så hittade skatorna säkert dem. Det var liksom så nära jorden och naturen. Konstfoder??
Herregud! Det fanns väl gräs i vägakanterna och maskrosor som pålägg. Och skrockade gjorde dom. Kallade på sina småttingar och sprätte så det stod härligan till. Sen ska man naturligtvis inte försköna denna tid. Räven kom om natten. Hungig och girig och hade inte hönsen fått hem alla fjädrarna på kvällen, så var det Good Bye! Nu får dom ligga i frysen på ICA och exponera sin lekamen, innan dom hamnar i grytan efter väl förrättat varv. Fast någon höna blir det inte för min del.
Nej ska det vara fjäderfä, vill jag ha dag-gamla, gula, ulliga och gulliga som bara piper.

 Det är Påsk.   


Alva

Tycker Ni som jag att det är härligt att få brev eller vykort eller en veckotidning då och då?. I brevlådan! Man vet att det ska komma och ändå spritter hjärtat till när man håller det i handen. Nu ska det inte vara dom där vanliga, från elfirman eller skatteverket eller annat brunt och trist. Nej riktigt mysiga brev, med vackert sirad text och roliga frimärken.
I dag damp det  ned ett sådant. Vill nästan påstå att det var efterlängtat. "Har Ni inte fått vårt vykort"? har avsändaren frågat i veckor. Jo som sagt i dag kom det. Holland Amerika Line stod flott som ögat präntat i vänstra hörnet. Och frimärket flödade med REPUBLICA DOMINICANA, fast det satt på tvären.
Nu är resenärerna hemma igen sen månad tillbaka och redan ute på nästa galaj, men kul var det både för dem och oss att det dök upp.
Brevet hade "postats" på en lyxkryssare i de Karibiska farvattnen den 4e febr. Och vad jag fått mig berättat var kyparna mycket mycket flinkare än "Postkassörskan". Synd att man inte kan utbyta tankar med det där brevet och fråga var det hållit hus. Kanske legat i någon gammal amerikakoffert (hihi) på väg till gamla Sweden. Sen ska Ni tro det var klippt i alla fyra hörnen. Öronmärkta, precis som bondens kor ute på ängen.  Varför begriper jag inte, men kanske för att man lättare ska kunna sprätta det. Lagom till midsommar kommer säkert deras nästa hälsning.
För ca hundra år sedan tog det tre veckor (om jag är rätt informerad) att åka båt till Amerika. Det är faktiskt exakt hundra år sedan en morbroder till mej själv åkte över. Om det var båten före eller efter Titanic har jag inte lyckats få reda på.
Nu far posten med luftburna postsäckar över pölen och kanske är det inte så noga med semesterhälsningar. men post är post.
Där är ju Sverige världsledande. Lägger ett litet kuvert på lådan vid fyratiden på em. och nästa middag har hälsningen kommit fram. En stor eloge till vårt Postverk även om jag tycker det är synd att så många småkontor har fått stryka på foten.
Veckotidningar är också roligt att få. Visst inte bara dravel, som några tycks mena. Nej fina recept och hälsofrågor och är man inte yr innan så blir man av alla goda råd om den och den undermedicinen. Slät i skinnet som en barnarumpa även om man närmar sig åtti och smal om midjan som en vidja. Här gäller det att sortera och tänka lite själv.
Själv föredrar jag korsorden och aldrig skickar jag in några. Nej bara löser. Börjar alltid med de svåraste.
Varför, kan nog en pysklog reda ut. Säger säkert att man är i stort behov av bekräftelse. HaHa! Struntar i vad en sådan tycker, för jag har genom åren lärt mig många nya ord.
Däremot tycker jag INTE om all reklam som trängs i lådan. Tänk så fina granar som släppt till livet vara för att vi ska få reda på att kaffet är billigt och fläskfärsen nymalen. Alla människor kan ju googla och få fram precis vad dom behöver köpa. Men fresta fresta fresta! Det är det dom vill. Rensa våra konton och fylla våra kassar och förlänga våra armar.
Så tror dom flesta att dom handlat BILLIGT! Pytt! Billigt är alltid dyrt. För nog slinker det ner lite extra bra o ha, när man nu ändå är i butiken. För att inte tala om allt som lägges i frysen. Längst in och blir kvarglömt.
Nej Lagret det kan affärerna hålla och inte jag. Om man bor centralt får man kanske tillägga, för att inte trampa någon på foten.


Hamstra lagom! Det fylls ständigt på!
Fin vecka till alla läsare!
Alva