I morse var det en underbar morgon. Både solen och jag vaknade på rätt sida. Kände bläcket bränna i pennan och minnena porlade upp. Härliga minnen som nedtecknades när vi var i Spanien för några år sedan. Skrev dagbok varje kväll. Så när jag finner dagarna regninga, timmarna grå och inspirationen lyser med sin frånvaro, så finns de där. Och vips flyger tanken hundratals mil söderut. O, där ligger ju Medelhavet med sina milslånga stränder där vågorna sköljer upp havets frukter, och jag undrar vart det slets loss. Kanske längs de afrikanska stränderna. kanske från någon båt som just passerat grekiska öar? Och där! Där skymtar pinjeskogen med sin exotiska flora. Med aloe eller var det kanske agave, som sträckte sin majestätiska blomställning mot skyarna, för att sedan vissna ner och dö. Och tyst! Visst var det chikaderna jag hörde i natten. Den sammetslena natten, som rymmer så många ljud. Och där! På altanen klirrande vinglas och skratt i mörkret.Vill sitta så här hela natten. Bara njuta alla livets frukter. Men i morgon är det marknad och man insuper alla dofter från frukt och grönsaker, från läderväskor och skor. Man försöker praktisera vinterns spåkstudier men med dåligt resultat. Una bolsa! Por favour, lyckas man få över sina läppar och man slipper bära varorna i famnen, på sin väg hem från La Mata. Kvällspromenaden till Basuran. Hör "knäcket" under skorna när kackerlackerna decimeras allt medan palmerna avtecknar sig mot sommarhimlen. Man åker söderut till Catagena. Staden som rymmer tusenåriga klenoder, däribland amfiteater. Gammal fin arkitektur blandas med det moderna. Gatlyktor som får en att storkna, statyer på en parkbänk eller till och med mitt i gatan. Hamnen väl inbäddad bland bergen. En befästningsstad, som sett generation efter generation passera revy. Man blir lite andäktig. Vi tar vägen över Torrevesja med sin imponerande strandpromenad och slinker in om på Mas Amigos och bläddrar i svenska tidningar, fikar kaffe med nybakade kanelsnäckor. Man är väldigt mycket svensk. Men man vill insupa den spanska atmosfären på väg upp i bergen. Svalkar strupen på vinprovning, skymtar citronlundar och dito palmer. Så letar vi oss ner mot Guadamar och får se en samling sköldpaddor i stadsparken, matar den ensamme och magre hunden som lägger sig vid våra fötter som ett tack för den lilla brödbit vi hade att bjuda. Vi packar ryggsäcken full med minnen och är enormt tacksam att de inte väger lika tungt på flygplatsvågen som dom gör för oss. Någon har sagt att "Minnen är lätt att bära" Ja, det tycker jag också om dom är så här fina. Alva