Så hände det. Det som inte får hända i ett modernt samhälle. Strömavbrott!! Mitt i natten, när man tror att hela Sverige ska stå stilla, men så är det långt ifrån. Läste på FB att reservaggregaten på stans sjukhus kopplades in omgående(får man hoppas). Men den där lilla stunden när allt blir mörkt. Kanske stora folksamlingar på järnvägsstationer eller väntsalar på flygplatser. Hu. Virrvarr och gänsen till panik. Sårbara! Det är det vi är. Vi har ett toppenmodernt samhälle. Om vi får ström!! Om inte är vi till råttorna. I hur många eluppvärmda stugor finns resurser att hålla värmen och få varm föda och framför allt ljus? I hur många hem finns det en plan för detta? Välfyllda batterier i ficklampor och tändstickor och ljus på bestämd plats!?. Men många av oss lever med den där tron: Det händer andra och inte oss. Själv var jag för många år sedan på ett större varuhus med egna och andras barn och fikade, när helt plötsligt det blev becksvart. Och det dröjde en god stund innan personalen öppnade dörrarna "för hand". Utanför rådde smällkall vinter och väl hemkomna samlades vi i köket, brände alla ljusstumpar vi kunde frambringa. Kylan började tränga in till oss och det var när far i huset kravlade sig upp på vinden för att hämta ner ett spritkök (som vi brukade använda på sommarutflykter) som strömmen återvände. Det kändes som en stor lyx att få tända upp. Få känna värmen sprida sig. Några timmar kanske och sen tar vi allt för givet igen. En plats det inte togs för givet, att allt skulle fixas var på en exklusiv atlantångare för exakt hundra år sedan i dag. Jag vågar inte ens en gång försöka tänka mig hur fruktansvärt detta måste vara. Mitt ute på stora havet, ett isberg som skär upp långsidan. Slagsida! Förvirring! Strömavbrott! och en kamp på liv och död. Det har facinerat en hel värld i hundra år. Skrivits spaltmetrar och gjorts tusentals intervjuer och filmatiserats. Miljoner och åter miljoner dollar har lagt på att FÖRSÖKA återge denna katastrof och jag tror inte att jag överdriver om jag säger. De kommer aldrig att lyckas. Endast de som var med kan veta. Såg en variant av filmen där två förälskade står i fören, eller var det aktern, och kramas till slutet. För mej var det en alltför romantisk scen. Kan något sådant hända i dag? Never! säger de flesta. Men jag undrar. Vad hände på farvattnen utanför Åland??. I modern tid! Nu vill jag naturligtvis inte låta som en domedagsprofet. Men en liten ficklampa på mitt nattduksbord tror jag jag ska inhandla med fulladdat batteri så jag kan ta mig fram till telefonen och kolla om den funkar????? En varm go KRAM från våra elelement så länge de behagar funka. Alva