Häromdagen grät himlen krokodiltårar, men i dag är det min tur. Nej nu har inte hela världen ramlat över mej, men näst intill. En liten oförarglig nerv i ryggen är ute på semester. M.a.o. den sitter inte där den ska. Lätt att skoja om när man sitter käpprak och blickstilla. Men skulle man behöva vrida sig det minsta ( och det behöver man ju) så slår plågoanden till. Kommer liksom i kläm och skickar outhärdliga smärtor upp under frisyren. Man är INTE oberörd. Jag lovar!! Man får tusen rynkor i facet och är tacksam att man inte har några pressfotografer i närheten. Ibland är det förträffligt att inte vara kändis. Kunna stånka och halta och tycka synd om sig och allt möjligt. Tänk vilka pangbilder om T.ex. Silvia hade haft ryggskott och förvridit hela sitt släta ansikte. Klick klick! Nästa dag, stora rubriker. Bild och text: Silvias senaste ansiktsoperation misslyckades. Nej, det där var fult skojat om vår Drottning. Förlåt! Någon sa en gång att sjuka mmänniskor är elaka. Kunde själv försökt vara trevlig!!!!! Never! På tal om skott, så låter blomsterskott mycket trevligare och i dag ska vi träffas några stycken och byta sticklingar. Låter rätt mysigt egentligen och jag kommer osökt in på det där med mina och andras och hans och hennes ungar. Folk är på god väg att byta ungar som vi byter sticklingar så glöm det där med släktforskning i framtiden. Snart blir det svårt att reda ut släktbegreppen, även om vi har DNA och allt annat klurigt. Säkert hittar forskare på en bättre och säkrare metod att kunna härleda vem vi är egentligen. Läste häromdagen en liten fin solskenshistoria om en kvinna här i Sverige som tack vare att hon var blodgivare hittades och var lämplig donator av benmärg till en sjuk kvinna, som blev helt frisk. Deras DNA var visst densamma nu men vad bryr man sig om det, när man ser livet rinna bort. Ni vet det där halmstråt. Tack alla duktiga forskare att Ni räddar liv. Räddade liv gjorde även den tuffaste killen i stan för ett antal år sedan, när någon råkade se honom hoppa av cykeln, lyfta bort daggmasken från körbanan och cykla vidare. Sånt kallar jag att verka i det tysta. Det lär finnas ett känt ordstäv av en stor industimagnat: "Att verka utan att synas" Stavar jag själv verkar med ä så blir det mitt i prick för min del just nu. Ryggvärk har väl alltid mötts med viss "undran" Det verkar värka hela dagen så det är bara att bita ihop och låtsas som det inte värker. Var rädd om Er rygg!!! Ni har bara en! Alva