Danmarkstripp

Det danska vädret bjöd oss inte sitt allra vackraste smil, men man elsker dem ändå.

Bron hälsade oss välkomna och himlen fällde lite tårar. Av rörelse kan väl ifrågasättas.

Vi hade som mål att besöka det nya akvariet, som invigdes för två månader sedan.

Behöver jag säga att det var gigantiskt. Arkitekter med snits i pennan hade verkligen fått till det.

Vad som mest imponerade var hajakvariet. Eftersom jag läst på lite innan visste jag att det skulle vara åtta meter högt och tolv m. brett. Och med en halvmeter tjock glasskiva som skonade oss från att bli frukost för dessa farliga djur. Vad som jag tyckte var konstigt, var att många andra fiskarter fanns i samma vatten.  Kanske föll de inte hajarna på läppen.  Så kunde man vandra i en tunnel av säkert lika tjockt glas, där fiskar simmade över och under och jag vet inte var. Som tur var fanns lite sittplatser om det skulle bli lite för stor turbulens under frisyren.

En liten diskret ingång ledde oss rätt in i glödheta h...e. Nej förlåt!

Det hette Amazonas eller nåt liknande. 1000 grader varmt och fuktigt som i djungeln, om man ska skarva rejält. Ett gott råd till Er som ska dit: klä Er i baddräkt under, så kan ni trippa runt där hur länge som helst efter att ha strippar av ytterkläderna. Det var jättevackert där inne men hur gör folk till vintern, när lilla fuskpälsen och toppaluvan är ett måste för att komma dit?? Nåja!

Inte nog med detta! Nä, är men i den lille byn så bara måste man slå en flukt på DR.

Och konserthuset i nära anslutning. Säger bara: grattis Danmark!

Men det är klart. En annan hade kanske också fixat till underverk om man fått 4,3 MILJARDER

Nedstoppat i jackfickan. Ett av"smårummen"kallades tobbleronerummet som vips kunde byta färg.

Ett annat rum var "klätt"med stora porträtt av personer som betytt mycket för musiken i Danmark.

En kvinna vid namn Else Marie Pade, fångade mitt intresse och det fanns massor att läsa om denna kvinna på internet. 

Men själva konsertsalen slog ju alla rekord i skönhet. Mjuka behagliga toner i brunrött och orange och väggar i nordiskt träslag.

Men man åker inte hem utan att ha inmundigat  dansk smörrebröd.

Annars har man inte gjort byn.

                            

                

    Stort Grattis till Sverige!!!!!!

                                     

Goder Förmiddag!


Hör Ni till dem som höll på Benfica! Aj aj synd om Er. Bollen trillade in i fel kasse och himlen ramlade ner..

Nej jag håller varken här eller där, även om jag ibland gosar ner mig i fotöljen och  håller käre maken lite sällskap.

Häromdagen missade vi en intressant repris. : Det okända. Försökte plocka fram den på datorn på 7:an men det ville inte sig. Är det någon som man har känt i livs levande livet och man sen får reda på att vederbörande spökar så är det ju värt en timme  stillasittande.
Visst hade man blivit lite långnunad om det här mediet berättat vad som stämde. Hu!

Igår jordades våra dahlior, granna och fina ska dom bli. Och pionen som jag förärades i fjol knixar till sig lite grand. Annars kör jag med säkra kort. Dom som man vet själv går och hämtar vatten. A nej inte så menade jag, men sådana som man vet blir kanon. Solen är grym som elake Nero på sin tid. Tar död på det mesta om inte vattenkannan bugar vackert för dem. Vet inte om jag vågar odla ricin i år.
Presidenten fick en påse pulver med giftet i och tänk om Säpo kommer och anhåller en för förberedelser. Men grann är den.

Nu berättade maken att det sänds ett spökprogram i dag igen och kanske... Håll i hatten!

I dag ska jag på läxhjälp. Små söta 4:or.  Med alla tänkbara frågor utanför läxboken. Ännu ofördärvade av livets grymma framfarter. A ja så illa är det väl inte.

Surfade runt lite i går kväll och det är ju rysligt vad man kan hämta information.
Hip happ, själv dyker man helt plötsligt upp på skärmen och inte kan man radera heller.
Anonymiteten är ett minne blott.

Men som pennfäktare vill man kanske bli lite betittad. Jag sa LITE.
Hoppas torsdagen blir vad Ni förväntar: Långa köer på ICA och städedag i morron.

Ha det gött!
Alva

Hej alla glada läsare.

Nu stundar ljuva tider. Våren har kommit för att stanna och skolorna förbereder för examina.
I dag fick jag mig berättat att på niornas dans i "Parken" var det nykterhetskontroll och i en av klasserna var det endast två( ja jag skriver TVÅ) som slank igenom nålsögat. Jag blir smått upprörd, så jag tror jag lämnar ämnet.
Träffade några nior som i morgon skulle ha ett nationellt prov i matte.
Men för att kunna koncentrera sig krävs lugn och ro i klassrummet. Och vad jag förstått så är det en bristvara emellanåt.
Inte konstigt om våra elever sackar efter i internationell jämnförelse. Tycker vi gör våra ungdomar en björntjänst.

Tänk vad många gamla fina yrken det finns eller fanns. Besökte ett borstbinderi nyligen och det var mycket lärorikt. För att inte tala om repslagaryrket. Stora tjocka trossar och andra godbitar som förfärdigades för hand. Och bakom alla dessa yrken finns mycken nedärvd kunskap.

Nya grepp hittade vi däremot på heta kafféet. Där det serverades en kostnärlig bakelse. Ni minns förr när det var fläta och rulltårta och tre sorters småbröd. Amen.
Och själv kommer jag ihåg när min bästa väninna bjöd på eftermiddagskaffe och serverade BARA en sockerkaka. Hemska tanke. Och inte blev det mer hur jag än gapade. Men nu är jag lika förståndig som hon var för många år sen. Heder åt henne!!

Häromdagen blev jag ombedd att läsa dikter på en midsommarfest med pensionärer. Lite bygdemål tror jag att de förväntar sig precis som i fjol. Nu skrev jag inte upp vilka jag läste förra gången, men förhoppningsvis har dom och jag lika dåligt minne så det är bara att läsa på! Tänker göra lite reklam för Rädda Barnen i samband med detta. Alla vet att det finns mycken pensionerad kunskap och ett ypperligt tillfälle att nyttja detta är att ge läxhjälp. Det är verkligen ömsesidig glädje.
Nog om allt detta. Ha en bra vecka och njut åt naturen.

Alva


 

Hej alla läsare!

Maj månad är i full gång, och lövsprickningen kom som ett snälltåg. Vi hade förvisso väntat och längtat ,så den hade inget val. De där små musöronen på björken är ju bara så ljuvliga. Som en len barnarumpa nästan. För att inte tala om vitsipporna och scillan. Våren är förälskelsens tid och lite nyförälskad kan man visst känna sig, även om kanske inte föremålen är de samma som i fornstora dar.
Och kärleksdikterna spirar, och man lovprisar våren och ja det är inte klokt, vad den kan hitta på med en. Egentligen är det bara solen, som kikar åt vårt håll eller är det jordklotet, som bugar sig i universum. För mej får den gärna krumbukta sig, för att vi ska bli varma och goa.

Nu stundar snart ett musikarrangemang av gigantiska mått. Och i Malmö tillika. Så där lite under lugg, kan man väl ändå känna sig lite småstolt att vår tredje stad i ordningen roffade åt sig den äran.
Nu finns så klart bron som ett tungt vägande skäl, men ändå. Nollåttorna står där med sina nollor, hoppsan, där trampade jag kanske nån kis på tårna, och det var inte meningen. Köpenhamn ligger bara ett stenkast västerut och med bro och tunnel och nästan nybyggd arena är det bara att öppna stora famnen och välkomna. Och nog blir man lite impad att allt fungerar. Med ljussättning och sladdar och ljud och själva sändningen som ramlar ut i hela världen. Tänk själv! Långt bort dit våra tankar knappast når, där sitter man i bambuhyddorna och bligar på Lilla Malmö. Fin reklam. Sen är det ju en riktig pärla som värdinna. Självsäker på ett hurtigt sätt parlerar hon franska med glimten i ögat och vilken annan har gjort det. Fast vad är det egentligen att kunna ett språk.  Hade mina föräldrar hoppat runt på jordekulan med två år i varje land, under min uppväxt, så hade man behärskat si så där en nio språk. Nä, där föll den piedestalen. Vem som sen vinner kalaset kan man tvista om. En vinner och resten är besvikna, men håller facet intakt när micken sticks under hakan på dem. Strålkastarljuset kräver glada nunor och man tycker det är rätt skönt att naturen inte begåvat en med välsvarvade stämband så man behöver uppleva nåt såt.

Själv får man ägna sig åt lite mera jordnära sysselsättningar. Mina gamla halvt avlidna peleargonier spritter i vårsolen och sätter knopp. Fast dom små sticklingarna får inte behålla dem. Med nyp i hjärtat och blicken bortvänd, kniper jag av den lilla knoppen. Experterna säger man ska göra så, näpsa dem.
Nu är det säkert mer än pelargoniesticklingar som hade behövt näpsas här i landet för snart vågar man ju inte gå till postlådan ens.
Snart blir det väl så att var och varannan är tungt beväpnade när de går på ICA och handlar mjölk.
Antagligen börjar man få för många grå strån på skulten och därmed bli pessimistisk, men det ställer jag inte opp på.
När tre femtonåringar slår ner en fullvuxen man i sköna stadsparken, då har de våldfört sig på mer än den stackars mannen. Vad gör vi då, vi vanliga medborgare. Hukar och tiger och är rädda om vårt begagnade utseende.  Och som alla över trettio säger: Hur ska det sluta?

Men allt bra har ett slut: Så njut våren och och var rädda om varandra.
Det värmer ibland ännu mer än vårsolen
 Alva