Hej glada läsare!
Hur har Ni det med vädersnacket. Det har liksom kommit av sig. Ingen blåst att gnälla över, inga regnskurar som fördärvar frisyren och sabbar grillningen . Riktigt tråkigt skulle jag vilja säga.
Nej det är ljuvliga kvällar, heta dagar och goa mornar.
Och växligheten frodas. Om den får konstgjort regn, får man kanske tillägga. Bönderna har det inte lätt i dessa tider. Där räcker det minsann inte att skvätta med 4-liters kannan. Med gödning i.
I år har jag burit, kånkat och älskat mina alster till bristningsgränsen. Växthuset är tömt och i stället är terassen överhopad med grannlåter.
Vet Ni i fjol hade jag en Diphladenia som jag övervintrade och Ni kan inte ana vad den blommar i år. Fast den får övernatta under tak för man vet aldrig.
Vilken natt som helst kan Tor ta en runda med vattenspannen och då är härligheten ett minne blott.
Åskskurar är inte att leka med, även om få,idag har halmtak.
Visst minns man från fornstora dar. Väckt blev man. Placerad på en stol i köket. Redo att rusa ut om hanen kom lös. Nu menar jag inte tuppen utan den fruktade elden.
Där satt vi runt moder vår som hade handväskan i knät och det påstås att sparbanksboken låg väl förpackad i den. Far, däremot, gick ut vid vägen och njöt av "skådespelet" men var säkert i högsta beredskap att snabbt få ut djuren om det small i gaveln.
Nu hände tack och lov aldrig detta men det är andra starka minnen som ligger väl förborgade i mitt inre. Som t.ex när något stort djur låg dött på morgonen. Det var nämligen så att djuren fick komma ut på grönbete under sommaren. Skönt för dem, men de förstod inte sitt eget bästa. De åt magarna fulla och på natten kunde det hända att allt det goda jäste och det stackars djuret gick en plågsam död till mötes.
Eller dom små kycklingarna. Herre Gud, vad söta dom var. Hundra stycken hämtades från kläckeriet och de var en dag gamla. Gula och gulliga och pep gjorde de.Däribland var kanske en katt i blan nd hermelinerna som skulle bli en stor mallig tupp, som jag gärna retades med.
Eller de små kalvarna som..........
Nej det tar vi en annan gång, när solen gått i moln och temperaturen är normal.
Nu väntar många törstiga krukor och det är ett stort ansvar att handskas med levande varelser.
Snacka om att vara betydelsefull. Fast lönen är gigantisk. och GLÄDJEN inte att förringa.
Sköt om Er och drick, drick drick...........vatten naturligtvis, med lite salt och en nypa socker.
Vi hörs!
Alva
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar