torsdag 10 maj 2012
Livet är ett mysterium.
Har man ont (mycket ont) i ryggen och det går över, så blir man helt förändrad i hjärnan. Begriper inte ett dugg.
Man blir gladare, lättare om hjärtat och tycker helt plötsligt att livet är tjofadderittan. Kanske inte fullt men vårt allmäntillstånd är en underlig nöt att knäcka.
Och tänk så sårbara vi är för vad folk tänker och tycker (om oss) Bara en blick, en klapp på axeln eller ett oväntat tefonsamtal kan få dagern att framstå som i ett rosenskimmer. För att inte tala om hur vi fantiserar om vad andra människor tror och tänker och ÄR.
Gå på den ena trottoaren och ni råkar se en bekant på den andra och personen i fråga inte hälsar!! Jasså?? Idag passade det inte. Högfärdig!! Ska nog komma ihåg det. Förr var man minsann bra nog. Och så vidare. Men tack och lov finns det andra varianter att lägga fram: Stackars människa, nu har hon glömt brillorna igen och kan inte se på gatuavstånd eller
Gud vad synd om henne, har säkert bekymmer och går i svåra tankar, skulle kanske gå över och prata lite med henne, men vad säger man?? Nä, jag lotsar jag tittar i skyltfönstret i stället.
Ja som sagt. Livet är ett mysterium. Och aldrig får vi det i repris som man får på en stor fotbollsarena, jag menar målen. Men de flesta skulle nog inte veta riktigt hur de skulle leva om sina liv.
Låt oss fantisera att vi fick penna och ark och skulle skriva ner en plan över vår framtid. Var katten skulle man börja.Skulle man välja en rik rundmagad direktör som far eller en rolig fassa som lirade boll nere på gården med en? Eller en mamma som var omslagsflicka på Elle med massor av smink i lyxbadrummet eller man skulle falla för en morsa som luktade bullar i förklädet.
Nej det är nog bäst som det är. Naturen förser en med en skön blandning av gener och sen är det att hantera dem. Nog så svårt. Det finns ett fint ord som heter beteendevetare och hade jag valt idag hade jag nog velat fördjupa mig i det. Det är intressantare än den värsta rysare på TV. Att studera folks gester, repliker, miner och över huvud taget deras beteende. Och jag frågar mig alltid: Vad var det som gjorde den människan till det den är i dag? Var det miljö? Var det föräldrar eller
skolan eller??? Fast många skyller på samhället. Alltid har det funnits trender. Så även nu.
Det är trendigt att blogga, så därför försöker jag hänga med och hukar mig för att inte höra vad folk säger om mej och mitt pennfäkteri.
Gläds åt det i livet, som Ni tycker är bra!!
Alva
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar