Kvällscykling

Att kunna ta en promenad eller cykeltur längs havet är som att svälja hela burken lyckopiller. Skulle jag tro. Havet låg nästan spegelblankt och termometern höll på att slå i taket. Ingen asfalterd stig, nä en riktigt gammeldags grusväg, som förr. Hundratals arter trängdes i vägrenen och pockade på vår uppmärksamhet. Inte fullt så många arter ute till havs, men tillräckligt många för att vi skulle kunna njuta av deras kvällsvila på stenar en bit från kusten. Där fanns skrakar i mångfald, stinna och mätta efter dagens rovfiske, där var svanungarna under vaksam blick från moder svan, där var sothönor i mängder och jag undrade om de trivs i både söt-och- saltvatten.
Där var måsar med sina fräcka skrin och det var änder med sitt tjatter.
De gula renfanorna fick erbjudande om att pryda vår dörrtrappa och tackade ja att följa med hem. Det var dofter som kittlade näsan och utländska språk som passerade. Det var sommar och bara och bruna fötter. Det var längre bort husvagnar på väg söderut med färjan, det var hundar som rastade på sin kisserunda och det var en härlig kväll. Bra att ha i bakficka, att plocka fram när nordan viner och minusgraderna skrattar oss i ansiktet. Men till dess ska vi njuta. Njuta Njuta.