Nedförsbacken.

 

Oj vad det appas nu förtiden. Kanske inte fullt så lönsamt som att lappa.

Lappa som våra Lisor gör ute i trafiken,

och lappat har goda husmödrar sysslat med i alla tider.  

Nej jag menar det där trycket i mobilen som öppnar upp för allt möjligt. Gott så väl som mindre gott. Själv har jag begränsat mig till En säger en mapp. Ingen obetald reklam här inte, så den där storbanken kan känna sig dragen vid näsan. Allt har varit frid och fröjd tills helt plötsligt härligheten skulle uppdateras. 

Det lät lite komplicerat så jag inväntade ett besök av ätteläggen som, i mina ögon ialla fall, är en fena på sånt. Mycket riktigt infann sig experten och jag lade problemet så där diskret för hans fötter och hoppades att få det fixat på nolltime. För vilken gammal morsa har inte höga tankar om sitt eget blod

 Jodå, med lite diverse mutor skred han till verket. Nu förstår jag att uppgradera, det gör man inte medan chokladbiten slinker genom strupen. Nej det skulle ta några timmar och då skulle den okunniga på ett möte och hade ingen som helst koll på vad som hände i sladdens förlängning.” När allt är klart är det bara att följa anvisningarna”, sa sonen, slängde sig in bakom ratten och backade ut med  lur i blicken, Tyckte jag i alla fall.

Nå, väl hemkommen skulle mor i huset bara följa den utstakade vägen. Och det vet väl alla att den är inte alltid spikrak.  Glad i hågen drog hon ut sladden och lätt som en plätt tycktes det.

Omedelbart ställdes hon inför ett vägskäl. Den? Eller Den knappen.? Det här var livet i ett nötskal. Det blev både tryckande och chansande. Rutan blev svart som natten, för att därefter ha ofinheten att fråga efter lösenkoden. Koden? Annars brukar det heta lösenordet.

Hjärncellerna hade gymnastik på OS- nivå och det kändes som att hiva upp en lott ur tombolalådan. Ett på tusen att man mindes rätt.

Så bestämde den omtumlade hjärnan sig för att ringa bankens support för snabb hjälp. Icke sa Nicke! Vägen till kunskapen var spärrad. Lösenkod??  Så helt plötsligt ringer det i den trotsige och  hindret är undanröjt tror den förhoppningsfulla,  men nej nej nej! 

Kapitulation! 

Så det blir till att hamstra Marabou gott gott och invänta nästa besök.

Även om inte  synålen svingas så mycke nu för tiden så blir det nog mer lappning än appning i fortsättningen. Ja, håll med mig. Visst var det enklare att leva förr.. i alla fall om man var i nerförsbacke.