Onsdag

Förr i tiden hette dagen lillelördag och man gick på bio med sin käreste.
Det var innan TV gjort entre i allas vardagsrum. Sen när den kom samlades familjer runt burken, Fast inte kallades den så på den tiden, nej det var höjden av teknik och TV -kannan tronade på bordet och gott tilltugg därtill. Endast en kanal. De som bodde i södra Sverige kunde titta på dansk TV också. Minns jag rätt så var Danmark en hästlängd före oss med att bjuda oss rörliga bilder till kvällskaffet.
Går man ännu längre tillbaka samlades folk för att spela kort, berätta spökhistorier och sällskapas helt enkelt. Framkomligheten var inte så stor eftersom bilen inte var allemans egendom. Och telefonen. En fantastisk uppfinning att kunna höra kompisens röst ur luren. Tänk så lite där skulle till för att folk skulle tycka att världen gjorde stora framsteg och kanske farliga också. Det skulle kunna skrivas spaltmeter efter spaltmeter hur livet levdes på den tiden. MEN i de yngres öron är detta "sagor". Jag förstår dem. Det är svårt att ta till sig något man inte har varit med om. Men blir det inte dokumenterat så finns ju ingenstans att söka svaret på alla de frågor som förr eller senare dyker upp hos människan. För hur många av oss har inte gjort den erfarenheten att det är för sent att fråga.
Röster tystnar och svaren uteblir. En sak värd att lägga på minnet.