Blixt och dunder

Nu har jag gått och blivit en erfarenhet rikare. Kallad till presskonferens! Visste liksom inte riktigt hur sånt går till. En mick under hakan av en forcerad journalist!? O, nej blev inbjuden i det allra heligaste. Riktigt spännande!  Där rasslades med stora kameror och penna och block i högsta hugg. Blev ombedd att läsa min dikt högt inför hela sällskapet. Glasögonen låg naturligtvis hemma på köksbordet, men en räddande ängel hivade fram ÖB: s läsglasögon á 19 kronor ur innerfickan och de funkade utmärkt. Och närgångna var dom, fotograferna. Tryckte objektivet ända upp i nian på en och det kan man väl kalla att sola sig i glansen.

Men i morgon är det kanske inte lika kul, om man hamnar på kultursidan och får svidande kritik. Nåja, det får man ta! Jag hade ju roligt när jag skrev dikten, som förresten är på en välkänd Frödingmelodi.
Så kanske det trallas i många hem framöver, när boken är utskickad till fyra och ett halvt tusen hushåll.
Det är inte dåligt att få komma ut i så många stugor, av en sån liten pennfäktare som jag.

Sen blev det fika i växthuset. Nykrattad gräsmatta och mossbekämpning på gång. Förstår inte att det finns så mycket mossa. Det är ju för katten inte en ängsmark vi har som trädgård!!!

Hemmavid för MÅNGA  år sedan fanns en riktig äng. Där brukade mor gå och hämta jord till sina blommor. Mullvadarna hade stäckt lite på ryggen och skyfflat upp en bunke lite varstans och det var extra fin jord, vill jag påstå. Blommorna prunkade i alla fall vackert i fönsterkarmen.

Vi hade inga flödiga ytterkrukor, så varje vår målade mor krukorna i härlig terrakottafärg och under varje kruka stod ett fat som skulle suga upp vattnet.

När det sen var vinter och smällande kallt, flyttades blommorna in i mitten av rummet så att de inte skulle
frysa i fönsterkarmen. Det var tider när inte ordet "treglas eller dubbelkopplade" var uppfunnet. Inte där jag bodde i varje fall.

Den där boken som jag berättade om  här ovan, är full av nostalgi och mäkta populär och ett lite testamente till de yngre, om man vågar uttrycka sig så. Och jag tycker det är fint och stort att få vara en av "författarna"
i den. Men som sagt!! I morgon gäller det.

Fast jag blir väl inte den förste skåning som blivit sågad nu de sista dagarna.     Förlåt Ranelid!

Önskar Er härliga vårdagar framöver!

Alva