torsdag 22 mars 2012
Ibland är det svårt att hänga med i svängarna här i livet. Man har så olika uppgifter genom åren.
Man är småbarnsföräldrar, med allt vad det medför. Nattvak och blöjbyten och " Aj, aj, inte röra"
Så helt plötsligt stormar dom hem ifrån skolan och vill ha läxhjälp, och innan man hunnit blinka, så tränar de på studentsången och provar fräsiga stassen till skolbalen. Man har för längesedan slutat att titta sig själv i spegeln, för man förstår liksom.......jaja åren går för oss alla.
Så dundrar första kärran utanför fönstret och körkortet är ett faktum, och hjärtat sitter ständigt i halsgropen på oroliga föräldrar. "Kör försiktigt", hinner man slänga ur sig innan rivstarten är ett faktum. Så med ens sitter det två stycken i åket och den tidigare "tväre" har på senare tid fått något drömmande i blicken. Resväskan packas. Vingarna ska provas. Första lyan invigas.
Och den där föräldrarollen kom liksom av sig. Inte kan han/hon klara sig själv?? Men någon gång då och då hörs motorbullret. Kylskåpsdörren öppnas med van gest. och där försvann den nyinköpta rökta skinkan tillsammans med en limpa och fyra glas mjölk. och modershjärtat slår volter. ( Än behövs man!!)
Tittar vi nu framåt några år så upprepas historien, och man betraktar det hela lite von oben. Det kallas livets efterrätt. Gosa, när man själv vill. Passa när det passar. Men njuta med stort N när stunder ges. Man går på skolavslutning och skridskouppvisningar och applåderar högljutt när en läderkula trillat in i målen på kommando av den duktigaste på plan??
Men även Dom små grynen växer till sig och blir, om inte stora starka karlar, så åtminstone ynglingar och det är dags att läsa för prästen som vi sa på vår tid.
Nu är undervisningen mer i tiden. Här rabblas inte psalmverser på korsen och tvärsen. Nej, istället lär man ut kamratskap och etik. Mycket förståndigt!! Att det sen blandas med fotbollsturnering och annat roligt hör inte hit.
Den blivande konfirmanden gjorde härom dagen stora ögon när grand-pa plockade fram sin konfirmationsklocka.
Gick den på batteri?frågade han, som om det var det äldsta han kunde komma på. "Nej, man drog opp den med den där skruven. Du vet det sitter en fjäder inuti." Häftigt!!! Har Du remmen kvar??
Han slår en flukt på sin digitala och kollar ifonen innan han försvinner runt hörnet på sin tjugofyraväxlade.
Sens moral!
Dagens barn har fin framförhållning. Har i "god tid" inhandlat (fått) allt långt innan konfirmationen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar