Ett brev betyder så mycket

I går kom det ett konstigt brev.Nej inget sånt där farligt med stämplar och skattemasens signatur nere i hörnet.Jag såg med en gång att här handlade det om nåt helt annat. Format A fyra eller fem eller mitt emellan. Pappret var grovt brunt råpapper.Ingen aning! Här gällde det att sprätta varligt. Det fick bli med en hederlig matkniv. Glömde att berätta att utanskriften var skriven med en stor självsäker stil.Innehöll ett tackkort. Egenhändigt och personligt skrivet. Här kan sms och mail slänga sig i väggen. Det en lyx man förunnas när folk bryr sig, lägger ner lite tid på en. Värmer gott i hjärteroten. Tusen tack! Så kom jag osökt över till lilla hjärtat som kan klappa på tusen vis. Det kan gå jämt och fint, som farbror doktorn säger, när allt är OK,men det kan också slå som en stånghammare när man är på väg in till tandläkare för en rotfyllning utan bedövning. Sen kan det picka på lite förföriskt vid första förälskelsen, när himlen alltid är blå och livet leker. Sen har jag hört att det kan slå dubbelslag. Hopp hopp! Känns säkert som att dansa i otakt. Och alltid är det ens egna tår som hamnar underst. Ha ha, själv skuttar jag också lite i otakt här i mitt skrivande. Det där med att vilja och inte kunna är som sagt inte kul alls. Någon tryckfelsnisse eller nån annan marodör har varit framme här i maskineriet och gjort det omöjligt för mej att göra knallröd, snirklig text och lägga in fina bilder. Säkert ligger knapparna och lurar någonstans, där jag inte ser dem. Får fråga barnbarnet, när han kommer. För att gå över till nåt helt annat. Igår skulle jag äntligen bli färdig att ladda hem det där släktforskningsprogrammet.Sagt och gjort. Jo då! Men tänk om det stått KLART! Där satt jag som ett fån och stirrbligade på skärmen i en halvtimme. Var tvungen att stänga ner, när jag skulle iväg, för tänk om hela släkten rumsterat om där hemma, medan jag var borta. Men väl hemma igen låg det fint och prydligt under huvurudrubriken Alla Program. Att jag sen stötte på patrull igen när jag skulle försöka använda det, är en annan historia. Kanske är man ute på farliga vatten? Skulle kanske plocka fram virknål och garn i stället. Sätta brillorna lite pillemariskt på näsan ock sätta sig i....nej visst, gungestolen har ännu inte gjort entre, så det får gå med min badenbaden. Fast i den passar iPaden bättre och så får Ni ju något att läsa också. Slutet gott... Allting gott! En trevlig torsdag önskar jag Er Alva