Världspoesidagen

                          
                                                                         
År 1999 inrättade Unesco Världspoesidagen. Syftet var att uppmuntra och stödja dem som läser och skriver poesi.
Vår nobelpristagare Tomas Tranströmer har ju fullt ut bidragit till att poesin har kommit i fokus det senaste halvåret. Hans dikter har översatts till många språk och han står som en "diktfader" för många av de svenska skalderna. Inte bara "De stora" och redan etablerade, utan i lika hög grad amatörpoeterna. Alla de som känner den starka känslan att vilja förmedla sina tankar och känslor i diktforform.

På internet finns flera olika forum, där man kan publicera sina dikter och av sina "kolleger" få både ris och ros. Ett bra sätt att utveckla sitt skrivande.

Själv skrev jag min första dikt som femtonåring, på skolbänken, på ett litet ark naturligtvis, och det var då jag förstod att det skulle komma att bli mitt sätt att uttrycka mig. Så hamnade en del i byrålådan (som brukligt är).
Vågade inte visa!. Ville inte avvika, verka annorlunda. Det skulle dröja åtskilliga år innan jag tog mod till mej och gick med i en poesiförening. Mitt skrivande tog form.

I dag skriver jag för att jag mår bra av det. Publicerar då och då. Blir ombedd att göra inlägg. Men för mej är det svårt att skriva på beställning.
Namnet på min blogg har därför fått namnet UR HJÄRTAT . Precis så är det. Låter bläcket flöda. Sällan jag redigerar förutom att jag ändrar ett ev. stavfel. Tror att många, som i dag inte skriver, hade mått betydligt bättre om de satt sig ner, skrivit av sig. Städat sitt inre, med andra ord. Kan inte!!! säger de flesta. Jasså inte??
Du kan ju tänka, Du kan ju tala. Och alla problem blir ofta lättare att överblicka om man skriver ner dem.Men, vill man inte skriva själva, kan man ta del av redan skrivet, som kan handla om kärlek och hat, händelser i vardagen eller vad som helst egentligen. Här följer MIN allra första dikt.

Som ett skri
skär mörkret
dör bort
hastigt
skrämmande
men lever ändå kvar
i det undermedvetna.

I dag tolkar jag nog den dikten annorlunda än jag gjorde som femtonåring.


Fortfarande med pennan i hand
önskar jag en poetisk dag och
varför inte en poetisk framtid!!!!!

Lycka Till!!!

Alva
,