Solskenshistorier

I dag är det DAGEN EFTER. Brukar förknippa det med ont i huvudet och allt möjligt. Men det behöver inte vara så. Fast för alla dem som ställde upp i Melodifestivalen är det garanterat dagen efter. Naturligtvis var alla deras förväntningar skruvade på topp. I sina drömmar stod dom som segrare, med biljett till Baku.
Visste faktiskt inte att det låg ända nere vid Kaspiska Havet, men det visste ju inte segrarinnan heller, så hon var kanske den enda som inte drömt sig dit. Så brukar det vara ibland att de mest anspråkslösa ofta gör bäst ifrån sig. Hur som helst gillade jag både låten (nej jag vill inte kalla den låt, det var riktigt vacker musik) men även framförandet. Jag är väldigt kräsen när det gäller Melodifestivalen annars. Ser helst inte, men Loreen gick hem här.
En annan svensk som varit i Baku och gjort bra ifrån sig är vår egen Alfred Nobels äldre bror som 1873 åkte ner och startade oljeutvinning med mycket gott resultat. Landet är inte särskilt stort. Ytan på Azerbajdjan är inte mer än 2130 kvadratkilometer ( en liten åkerlapp på si så där 5x4 mil)och folktätt till tusen. Eller rättare sagt 900 inv./km två. Hoppas hon får riktigt trevligt där nere. Tror hon har stor stor chans.

För mej är det också dagen efter. Men på ett lägre plan. Var på ishockeymatch. Spel mellan fäder och söner. Och juniorerna skötte sig förträffligt. Roligt att se två generationer ha kul runt en puck. Sånt förekom ju aldrig förr. Då höll fäderna hårt på sin roll och kunde inte plocka fram barnasinnet. Måste vara härligt för de här knattarna att tänka tillbaka på.
Väl påpälsade satt vi där och visste inte riktigt vilket lag vi skulle heja på. Mågens eller den lille pågens.
Och ännu svårare var det tydligen för domaren. Han hade farsan i det ena laget och brorsan i det andra laget. Svårt svårt!!

I dag är det solsken i blick fast vinden svalkar. 27 grader i växthuset! Kanske skulle man ta en vårfika och börja planera. Den blå klockrankan har sin givna plats. Växer som ett snälltåg. Sen får jag inte glömma och inhandla några Kristikorsblommor. Något vitt hade jag också gärna haft.En riktigt stor, prunkande som rann ner ifrån nocken. Skir och väldoftande, men den finns nog bara i min sinnevärld. Är det någon som har ett bra tips så hör av Er. Sen är det tomaterna. Hundratusen små sötingar blir det av ett par tomater och där är ingen barnbegränsning. Men som i livet själv är det de stora frodiga och starka som blir utvalda att få växa till sig och föra generna vidare om inte de försvinner ner i en god sallad framåt sommaren. För visst är det gott gott att plocka solvarma hemmadrivna. Ja, det mesta som är gjort där hemma är en lyx i dag.

En lika stor lyx är att få önska Er en fin vecka framöver!!
Ha det gott!!


Alva