SLÄKTTRÄD

Tänk, ju äldre man blir, dessto större blir intresset för ens anfäder. Människor man aldrig har träffat och aldrig kommer att träffa. Men de har ett gemensamt. De har gett oss en bit av dem själva. Deras blod flyter i våra ådror och deras gener rumsterar om i våra kroppar. Tanken svindlar nästan, när vi kan spåra egenskaper hos oss själva som äldre generationer också visat upp.

Jag har på nära håll ett mycket underligt men trivialt exempel. En gammal man sätter sig på sängkanten. Ska gå till sängs för natten. Så stryker han båda fotsulorna med sina händer, som för att ta bort ev. damm som kunnat fastna där.  Exakt samma gest gör barnbarnet när han ska gåoch lägga sig, trots att han aldrig själv sett sin morfar göra så.

 Den som är minst i en syskonskara och dessutom är barn till föräldrar som också är minst i sina familjer, betalar ett högt pris för att bli lite extra omhuldad. Själv är jag ett sådant exemplar. Har därför aldrig hunnit  träffa mor-o farfärldrar. Borta!!! Hade behövt den generationen. Frågat! Krupit upp i deras knä, hört dem berätta. Men å andra sidan ger de oss fritt spelrum för fantsin. Morfar med stort yvigt skägg och skrattgropar. Mormor, omgiven av många barn, med kanske blårandigt långt förkläde och snibb runt håret. Farfar lång och stilig med geväret över axeln och farmor, smal om midjan med vackra händer och långa pianofingrar. Och vi kan spåra deras egenskaper i vår egen generation.

I dag är det våra barnbarn som imiterar och härmar(till mångas förtjusning) både kändisar och vanligt folk.
För hundra år sen var det deras mormorsmor som sex år gammal fick en tolvskilling av sin far om hon kunde härma grannen. Så visst kan man spåra.

Nu är det inte så lätt att hitta sina gamlingar. Kyrkböckerna är inte kompletta och i några har prästen skrivit som en kråka. Men det finns också kyrkoböcker med sirlig vacker text så man blir alldeles lyrisk.
Nu är mycket lagt på skivor för att underlätta, men visst blir man lite högtidlig och lite vördnadsfull, när man för första gången ser sina gamlingars namn och årtal, nedplitade med gåspenna.
Ser för min inre syn hur prästen sitter tillbakalutad i fina stolen och den enkle medborgaren kommer och tillkännager att han har bidragit med ännu en mun att mätta.

Det hände lite varstans att kyrkor brann och därmed försvann värdefulla uppgifter. Nu finns det många källor man kan leta i. T.ex husförhörslängder, där alla  blev antecknade. Ifrån godägaren till lilla pigan.
Nu ska jag inte ta upp det där med katekesen som man hört berättas om, för det hör svunna tider till.

Förresten, går tiden alldeles för fort och snart hör vi själva till den där generationen "för längesen", men vi
blir inte inskrivna med sirlig fin handstil. Nej vi hamnar på en vanlig CD eller kanske ännu moderna. Vem
vet, om det överhuvudtaget kommer att finnas någon som bryr sig i framtiden.

PS Skriv gärna namn och årtal på Era foton på baksidan!
Ni vet! En dag......

Nåja! Lev gott och ha det bra!!

Alva