Katten Harry

Tänk att helger försvinner som snö i solsken. Bara virvlar förbi.

Var på bjudning i gårkväll och träffade katten Harry.
En mycket distingerad herre. Låter sig inte kramas och kelas hur som helst.
Vet sitt värde. Men när matte kom med fikaskålen blev han inställsam värre.
Strök sig och vänslades kring hennes ben som den värsta Klockarkatt.
Ja, fin är han.


Minns när vår bondkatt Grålle satt på bakbenen och tiggde mat av far min.
Mössen i ladugården räckte tydligen inte till. På landet förr i tiden fanns alltid
gott om katter. Stod och tiggde när mjölkspannen skulle tömmas upp i kannan.
Källade av sig högst upp på logloftet där ingen hittade de små liven.
Men de var underbara lekkamrater.


 I kväll visar TV ett program som ska handla
om nåt sånt och det missar man inte.
Stadsborna som längtar ut och lantborna som längtar in.
Så möts de på halva vägen och hamnar i en förort med
täppa och hund och kanske en kanin eller ett marsvin.
I rättvisans namn borde ett program också spelas in om lantborna som
vilsna och ovetande hamnar i storstan.


Men alla kan vi ju plocka russinen ur kakan. För en sak är säker.
Det finns russin både i stan och på landet.


Börja veckan bra
och låt den sluta ännu bättre!!!


Alva